I en artikel från Aftonbladet kommenterar Skatteverkets Olle Wallin skatteeffekterna för pokerspel av överklagandet till Högsta domstolen av Hovrättens för Västra Sverige dom, mål nr B2845-08 (EPC Grebbestad) med att för det fall Högsta domstolen fastställer hovrättens dom ”blir rubbet beskattat”. Överklagandet har tidigare uppmärksammats i flera andra artiklar. På uppdrag av en klient har jag gjort följande sammanställning av rättsläget gällande beskattningen av poker.
Beskattningen av pokervinster
Enligt 8 kap. 3 § 1 st. inkomstskattelagen (1999:1229), IL, är vinster i svenska lotterier fria från inkomstskatt. Skälet för detta är att lotterivinster i princip inte erhålls på grund av arbetsprestation eller utgör kapitalavkastning och därmed inte omfattas av det skatterättsliga inkomstbegreppet. Då vinnaren inte inkomstbeskattas så beskattas istället anordnaren av lotteriet genom lagen (1991:1482) om lotteriskatt. Enligt 42 kap. 25 § IL är vinst i utländskt lotteri skattepliktigt som inkomst av kapital om vinsten överstiger 100 kr. Utgifter för att delta i svenska och utländska lotterier får enligt 42 kap. 25 § IL inte dras av.
En definition av begreppet lotteri finns i 3 § lotterilagen (1994:1000). Där anges att bl.a. kortspel är lotteri. Lotterilagen (1994:1000) är en ramlagstiftning som tillämpas på lotterier som anordnas för allmänheten.
Huruvida pokervinster ska vara skattefria eller ej beror alltså på om poker kan anses utgöra ett svenskt lotteri enligt 8 kap. 3 § 1 st. IL. Skatteverket har i skrivelse 2005-01-31, dnr 130 19427-05/111, framfört att vinster i pokerspel som anordnas för allmänheten är att se som lotterivinster och därmed är skattefria enligt inkomstskattelagen.
Ställningstagandet bygger på att Lotteriinspektionen, som är tillstånds- och tillsynsmyndighet för lotteriverksamhet, anser att poker är ett hasardartat kortspel som, om det ordnas för allmänheten, ska jämställas med lotteri.
EG-domstolen har i mål C-42/02, Lindmandomen, meddelad den 13 november 2003, förklarat att artikel 49 EG utgör hinder mot att ett medlemsland inkomstbeskattar vinster i utländska lotterier när man samtidigt inte inkomstbeskattar vinster på inhemska lotterier. Med anledning av domen har Skatteverket i skrivelse 2004-03-30, dnr 130 281559-04/113, uttalat att 42 kap. 25 § IL inte ska äga tillämpning på vinster i lotterier som tillhandahålls inom ett EU/EES-land. I andra stycket 8 kap. 3 § IL har sedmera införts att vinster på utlänska lotterier är skattefria om de anordnats inom EES.
Ovan anförda föranleder att pokerspel kan beskattas enligt fyra möjliga alternativ: Pokerspel som anordnas i i lotterilagens mening ska inte beskattas enligt 8 kap. 3 § 1 st. IL; Pokerspel som anordnas utom Sverige men inom EU/EES ska inte heller beskattats enligt 8 kap. 3 § 2 st. IL; Pokerspel som anordnas utom EU/EES ska beskattas i inkomstslaget kapital enligt 42 kap. 25 § IL; Pokerspel som anordnas i Sverige men i strid med lotterilagens mening ska beskattas e contrario 8 kap. 3 § IL.
I fråga om utländsk lotteri har Skatteverket särskilt anfört i skrivelse 2009-06-16, dnr 131 514337-09/111, att en direkt tillämpning av artikel 49 i EG-fördraget torde förutsätta att verksamheten också bedrivs enligt de bestämmelser som gäller i etableringslandet. Vinst i svenskt lotteri är dock skattefri oavsett om spelet är anordnat enligt bestämmelserna i lotterilagen eller inte, varför motsvarande bör gälla vid tillämpning av 8 kap. 3 § andra stycket IL avseende vinst i lotteri anordnat inom EES (se prop. 2008/09:47 sid.11f ). Vinst är således skattefri även om spelet är anordnat i strid med de lagar som gäller i det land där spelet får anses vara anordnat.
Med att lotteriet får anses anordnat i lotterilagens mening innebär att lotteriet anordnats för allmänheten eller i fråga om lotterier i form av bingospel, automatspel, roulettspel, tärningsspel och kortspel som inte anordnas för allmänheten, om spelet anordnas i förvärvssyfte. Följaktligen ska pokerspel som inte anordnats för allmänheten eller i förvärvssyfte, exempelvis spel i privat sammanslutning, beskattas i något av inkomstskatteslagen.
I RÅ 1947 Fi 859 beskattades vinst vid kortspel som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Till denna förvärskälla hänfördes tidigare vissa intäkter som idag beskattas i tjänst och i näringsverksamhet. Eftersom pokerspelaren faller på självständighets rekvisitet anses beskattning ske i tjänst för de spel som inte utgör lotterier enligt lotterilagen.
Till skillnad mot insatser i lotterier som anses utgöra en icke-avdragsgill levnadskostnad är kostnader för att förvärva och bibehålla inkomst av tjänst avdragsgilla enligt 12 kap. 1 § IL. Inkomsten bör vara PGI-grundande och om ett underskott uppkommer ett år ska det dras av nästföljande år genom s.k. rullning enligt samma regler som ursprungligen gällt för detta (Skatteverkets skrivelse 2007-01-24, dnr 131 45224-07/111)
Eventuellt kan Skatteverket argumentera att fråga är om hobbyverksamhet men en väl organiserad spelare bör kunna bemöta ett sådant ställningstagande utifrån rekvisitet vinstsyfte även om verksamheten inledningsvis föranleder förlust.
Det ska noteras att ovan är Skatteverkets ställningstagande. Frågan har tidigare endast prövats i det åberopade målet RÅ 1947 Fi 859.
I ett under år 2005 avgjort mål i Kammarrätten i Stockholm bedömdes pokervinster vara skattefria då pokerspel som anordnas för allmänheten eller annars i förvärvssyfte anses vara lotteri och vinster i svenska lotterier är skattefria enligt 3 § 8 kap. IL. Skatteverket hade i ett omprövningsbeslut i november 2002 beslutat att beskatta Christopher Gjerulf för 525 000 kr som inkomst av tjänst samt att påföra ett skattetillägg på 40 % på grund av pokervinster som Gjerulf haft under år 2000. Skatteverket grundade sin talan på uppgifter som Gjerulf lämnat i ett brev till Skatteverket där han uppskattat att han vunnit ca 2 000 kr om dagen under ett år, det vill säga 500 000 – 700 000 kr netto om året. Länsrätten inledde med att konstatera att vinst genom kortspel utgör skattepliktig inkomst och hänvisade till det ovan beskrivna målet RÅ 1947 Fi 859. Länsrätten beräknade inkomsten till 500 000 kr varpå schablonavdrag för sociala avgifter medgavs med 25 %. Länsrätten valde att inte påföra något skattetillägg då den omständigheten att Gjerulf underlåtit att i sin deklaration uppta vinst av kortspel ansågs vara ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens art.
När målet kom till Kammarrätten hade Skatteverket ändrat sin inställning och medgav bifall till Gjerulfs yrkande att Kammarrätten skulle ändra Länsrättens dom och fastställa taxeringen i enlighet med ingiven självdeklaration. Kammarrätten liksom Skatteverket anförde att pokerspel som anordnas för allmänheten (eller annars i förvärvssyfte enligt Kammarrätten) är att anse som lotteri enligt lotterilagens mening och att eventuella vinster i sådant lotteri är skattefria enligt 3 § 8 kap. IL (Kammarrätten hänvisade till 1 st. 19 § kommunalskattelagen (1928:370)). Anledningen till att Skatteverket ändrade inställning i målet var att Skatteverkets skrivelse 2005-01-31.
I ett under år 2005 avgjort mål i Kammarrätten i Stockholm bedömdes pokervinster vara skattefria då pokerspel som anordnas för allmänheten eller annars i förvärvssyfte anses vara lotteri och vinster i svenska lotterier är skattefria enligt 3 § 8 kap. IL. Skatteverket hade i ett omprövningsbeslut i november 2002 beslutat att beskatta Christopher Gjerulf för 525 000 kr som inkomst av tjänst samt att påföra ett skattetillägg på 40 % på grund av pokervinster som Gjerulf haft under år 2000. Skatteverket grundade sin talan på uppgifter som Gjerulf lämnat i ett brev till Skatteverket där han uppskattat att han vunnit ca 2 000 kr om dagen under ett år, det vill säga 500 000 – 700 000 kr netto om året. Länsrätten inledde med att konstatera att vinst genom kortspel utgör skattepliktig inkomst och hänvisade till det ovan beskrivna målet RÅ 1947 Fi 859. Länsrätten beräknade inkomsten till 500 000 kr varpå schablonavdrag för sociala avgifter medgavs med 25 %. Länsrätten valde att inte påföra något skattetillägg då den omständigheten att Gjerulf underlåtit att i sin deklaration uppta vinst av kortspel ansågs vara ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens art.
När målet kom till Kammarrätten hade Skatteverket ändrat sin inställning och medgav bifall till Gjerulfs yrkande att Kammarrätten skulle ändra Länsrättens dom och fastställa taxeringen i enlighet med ingiven självdeklaration. Kammarrätten liksom Skatteverket anförde att pokerspel som anordnas för allmänheten (eller annars i förvärvssyfte enligt Kammarrätten) är att anse som lotteri enligt lotterilagens mening och att eventuella vinster i sådant lotteri är skattefria enligt 3 § 8 kap. IL (Kammarrätten hänvisade till 1 st. 19 § kommunalskattelagen (1928:370)). Anledningen till att Skatteverket ändrade inställning i målet var att Skatteverkets skrivelse 2005-01-31.
I detta sammanhang bör även nämnas Kammarrättens i Göteborg dom den 9 december 2010, mål nr 6198-10. där rätten i ett betalningssäkringsmål delat länsrättens mening om att det inte krävs att spelandet ska vara öppet för allmänheten för att det ska utgöra lotteri enligt inkomstskattelagen.
I målet ansåg Skatteverket att en mans pokervinster var skattepliktiga då spelet skett privat och ansökte i förvaltningsrätten om betalningssäkring av manens egendom motsvarande drygt 2,8 miljoner kronor. Beloppet avsåg i huvudsak inkomstskatt och skattetillägg för taxeringsåren 2009-2010 relaterade till pokervinster. Skatteverket anförde att endast pokerspel som anordnas för allmänheten är att anse som lotteri och att mannen skulle beskattas då det i det aktuella fallet rört sig om vinster från privata spel som inte varit öppna för allmänheten samt att gränsen mellan lotterier och annan verksamhet i praxis vanligtvis avgjorts utifrån den ordning som slump- respektive skicklighetsmomentet följer. Poker är ett spel där slumpen följs av ett skicklighetsmoment och då det inte anordnades för allmänheten skulle det inte bedömas som lotteri, med konsekvensen att vinster från pokerspel inte är skattefria, anförde verket.
I målet ansåg Skatteverket att en mans pokervinster var skattepliktiga då spelet skett privat och ansökte i förvaltningsrätten om betalningssäkring av manens egendom motsvarande drygt 2,8 miljoner kronor. Beloppet avsåg i huvudsak inkomstskatt och skattetillägg för taxeringsåren 2009-2010 relaterade till pokervinster. Skatteverket anförde att endast pokerspel som anordnas för allmänheten är att anse som lotteri och att mannen skulle beskattas då det i det aktuella fallet rört sig om vinster från privata spel som inte varit öppna för allmänheten samt att gränsen mellan lotterier och annan verksamhet i praxis vanligtvis avgjorts utifrån den ordning som slump- respektive skicklighetsmomentet följer. Poker är ett spel där slumpen följs av ett skicklighetsmoment och då det inte anordnades för allmänheten skulle det inte bedömas som lotteri, med konsekvensen att vinster från pokerspel inte är skattefria, anförde verket.
Kammarrätten instämde emellertid med förvaltningsrättens bedömning och avslog överklagandet. Förvaltningsrätten konstaterade i enlighet med den skattskyldige,att då det i 3 § lotterilagen finns en uttrycklig definition leder det till att alla spel som träffas av denna definition även omfattas av inkomstskattelagens lotteribegrepp. Stöd för denna tolkning fås genom RÅ 1995 ref. 100, som även det gällande gränsdragningen mellan skattefri lotterivinst och skattepliktig inkomst av tjänst. I målet hänvisar Regeringsrätten till den deinition av lotteri som gavs i den då gällande lotterilagen och som inte heller den innehöll något krav på att lotteriet skulle vara anordnat för allmänheten (jfr även Riksskatteverkets nämnd för rättsärendens uttalanden i RÅ 1986 ref. 44).
(Stycket om Kammarrättens i Göteborg dom 2010-12-09 samt till inlägget bilagd dom har tillagts efter inläggets ursprungliga publicering).
Hovrättens för Västra Sveriges dom, mål nr B2845-08 (EPC Grebbestad)
Enligt domstolen avses med dobbleribrott ”… fall där någon utan tillstånd anordnar spel eller liknande verksamhet för allmänheten och det är fråga om spel vars utgång helt eller till väsentlig del beror på slumpen. Verksamheten ska vidare framstå som äventyrlig eller ägnad att tillföra anordnaren betydande ekonomisk vinning.”
I domen under rubriken ”Beror spelets utgång helt eller till väsentlig del på slumpen?” konstaterar domstolen på sidan 13 f. dels att en bedömning måste göras i varje enskilt fall, dels att ”… det råder ingen tvekan om att en spelares skicklighet har en inte oväsentlig betydelse för utgången i Texas Hold’em.”.
Domstolen fortsätter sin bedömning genom att hänvisa till dep. chefens uttalande i prop.1981/82:170 om de äventyrliga spelen där denne anfört att pokerspelen är spel där den individuella skickligheten kan ha stor betydelse men där den av slumpen beroende kortfördelningen betyder mycket för utgången samt att slumpen mer än skickligheten ska ha betydelse för utgången i dylika fall för att det ska vara frågan om dobbleri, dvs. ett överviktsresonemang.
Hovrätten konstaterar slutligen att utredningen visar att skickligheten mer än slumpen avgör utgången i en sådan turnering som var aktuell varför invändningen att turneringen inte helt eller till väsentlig del skulle ha berott på slumpen måste godtas.
Det grundläggande rekvisitet att verksamheten helt eller till väsentlig del ska bero på slumpen i BrB 16:14 är således inte uppfyllt enligt domstolen. Domstolen har däremot inte tagit ställning till lotterilagens reglering om vad som kan utgöra lotteri.
Riksåklagaren har valt att överklaga hovrättens dom till HD. I gärningsbeskrivningen har emellertid uttryckligen ansvar yrkats endast för dobbleri varför överklagandet har begränsats till att gälla denna fråga och inte fråga om brott mot lotterilagen.
Hovrättens för Nedre Norrland dom den 5 juni 2009, mål nr B 22-09
Det bör i detta sammanhang nämnas att Hovrätten för Nedre Norrland i en dom den 5 juni 2009 funnit att Texas Hold´em i turneringsform är ett lotteri i den bemärkelse som avses i lotterilagen och att det således fordras tillstånd att anordna sådant spel.
I domskälen anförde domstolen att enligt 3 § lotterilagen hänförs till lotteri bl.a. kortspel. I paragrafens tredje stycke sägs att vid bedömningen av om en verksamhet är ett lotteri ska hansyn tas till verksamhetens allmänna karaktär och inte endast till den större eller mindre grad av slump som finns i det enskilda fallet. I förarbetena till 3 § lotterilagen uttalade departementscheften att till lotterier hänförs normalt inte rena skicklighetsspel, men även att ”det kan vara fråga om lotteri även om vinstmöjligheten inte till någon del beror på slumpen” (se prop. 1993/94:182 s.53).
Enligt hovrättens bebömning har den bedrivna verksamheten – kortspel som mot erläggande av en i förväg bestämd insats ger möjlighet till penningvinst – till sin allmänna karaktär varit sådan att den, även om slupen endast skulle ha förhållandevis liten betydelse för vinstmöjligheten, är att anse som ett lotteri i den bemärkelse som avses i lotterilagen.
Däremot fann hovrätten, i likhet med hovrätten i det nu överklagade målet, att det inte kunde anses visat att spelets utgång helt eller till väsentlig del har berott på slumpen och ogillade därför åtalet för dobbleri.
Som skäl angavs att i brottsbalkskommentaren till dobbleribestämmelsen, som hänvisar till förarbetsuttalanden i prop. 1981/82:170, uttalas bl.a. följande.
Genom kraven på att spelets utgång helt eller till väsentlig del ska bero på slupmen blir bestämmelsen inte tillämplig på t.ex. schack, golf, biljard, tävlingsbridge eller och andra utpräglade skicklighetsspel. Som ett utpräglat skicklighetsspel kan inte räknas ett sådant spel som poker. Där kan den individuella skickligheten ha sot betydelse men den av slumpen beroende kortfördelningen betyder mycket för utgången.
Den tilltalade har gjort gällande att det spel som de ägnar sig åt, Texas Hold´em i turneringsform, är ett från skicklighets synpunk helt annat spel än det traditionella pokerspel med dolda kort som avses i förarbeten och tidigare praxis. Med hänsyn till att endast de två kort som varje spelare har i sin hand är dolda och att det på bordet slutligen kommer att ligga fem öppna kort har spelarna tillgång till helt annan informationsmängd än den i traditionell poker. Detta minskar slumpens betydelse. Spelarna har vidare, genom att insatserna i varje spelomgång görs vid flera tillfällen än i traditionell poker, fler möjligheter till avväganden av sina chanser jämfört med motspelarens. Även om den enskilde spelaren inte kan påverka korten, kan han, om dessa är dåliga, minimera sina förluster i avvaktan på bättre kort. Han kan också maximera utfallet av bra kort under förutsättning att han genom sin spelskicklighet kan göra de rätta ställningstagandena. Eftersom det i detta fall har varit fråga om turneringspoker, har en enskild giv liten betydelse för den slutliga utgången.
Slutligen konstaterade Hovrätten att utgången av bedömningen av det nu aktuella spelet Texas Hold´em i turneringsform, är sådant där utgången helt eller till väsentlig del beror på slumpen.
Domen överklagades till HD men prövningstillstånd medgavs inte.
Kommentar
Det finns många olika sorters poker. Exempel på två av de vanligaste formerna av poker är Seven Card Stud och Texas Hold´em. Oavsett vilken sorts poker man spelar så kan man spela antingen s.k. ”cash games” eller turneringspoker av något slag. De vanligaste formerna av turneringspoker är flerbordsturneringar och Sit-and-go som är en enbordsturnering med allt från två till tio spelare. Med cash games avses spel där varje spelare köper in sig för valfritt belopp och i varje hand spelar om riktiga pengar. Till skillnad från en turnering kan spelarna köpa in sig igen om de förlorat alla sina marker.
I det nu överklagande avgörandet från Hovrätten för Västra Sverige avses ansvar för dobbleri för anordnande av spelet Texas Hold´em vid turneringen EPC 2007 där omkring 670 personer har deltagit i turneringen. Enligt hovrättens mening talar utredningen för att skickligheten mer än slumpen bestämmer utgången i en så omfattande turnering.
Det finns inget uttalande i hovrättens dom som utesluter att Texas Hold’Em skulle vara ett lotteri (kortspel om pengar som delvis beror på skicklighet) i lotterilagens mening. För att lotterilagen ska vara tillämplig krävs varken att slumpen överväger (krävs för dobbleri) eller att verksamheten ska vara äventyrlig (krävs för dobbleri). Frågan ska inte heller prövas av Högsta domstolen enligt det föreliggande överklagandet.
Det ska vidare framhållas att liksom tingsrätten ansåg hovrätten att beträffande cash-games är det uppenbart att utgången i dessa spel till väsentlig del berott på slumpen. Sit-and-go, som varit en form av miniturneringar i Texas Hold’em i det aktuella fallet, anser hovrätten kan ha haft den omfattningen att skickligheten börjar få betydelse. Denna slutsats drar domstolen utifrån doktorn i matematik Erik Bromans uttalande att redan tio spelade händer kan leda till att skickligheten får effekt. Enligt hovrättens mening kan dock inte dras slutsatsen att skickligheten i dessa fall har haft större betydelse än slumpen. De sidospel som anordnats vid EPC 2007 ansågs anordnats olovligen och verksamheten framstår som äventyrlig. Sidospelen har därför inte varit tillåtna.
Enligt min mening tyder utredningen på att domen visserligen kan vara av viss betydelse för rättstillämpningen, men sannolikt inte föranleda någon konsekvens för Skatteverkets ställningstaganden gällande pokerspel. Att Skatteverket ska ändra tidigare ställningstaganden om att lotterilagens definition ska vara avgörande för om poker ska beskattas eller ej framstår inte troligt. Det framstår som anmärkningsvärt att Olle Wallin tillmäter en dom från Högsta domstolen så stor betydelse i ett mål där förvaltningsrätterna är rätt forum för prövning. Om Högsta domstolens dom är av betydelse för beskattningen är det än mer anmärkningsvärt är det att Skatteverket tidigare inte uppmärksammat och tillmätt de båda hovrättsdomarna någon betydelse för sina ställningstaganden.
Om Skatteverket trots allt ändrar sitt ställningstagande är frågan långt ifrån avgjord då förvaltningsdomstolarna kan vara av annan åsikt, vilket synes framgå av Kammarrättens dom i Göteborg den 9 december 2010. I fråga om de som inte redovisat sådana vinster som Skatteverket enligt gällande rätt anser skattefria bör varken skattetillägg kunna påföras eller eftertaxering ske om verket mot förmodan skulle vinna framgång med ett ändrat ställningstagande i förvaltningsdomstolarna.
Hovrättens för Nedre Norrland dom den 5 juni 2009_ mål nr B 22-09
Hovrättens för Västra Sveriges dom_ mål nr B2845-08 _EPC Grebbestad_
ÅM Överklagande 2009 3257 Poker_ dobbleri
Kammarrätten i Göteborg 20101209 Mål nr 6198-10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar