Frivillig Rättelse Frågor & Svar

I den första delen av inlägget om frivillig rättelse redogjordes för eventuella konsekvenser om en skattskyldig lämnat ofullständiga eller direkt felaktiga uppgifter till ledning för sin taxering som sedermera kommer till Skatteverkets kännedom på initiativ av annan än den skattskyldige. Andra delen av artikelserien tog upp hur konsekvenserna helt eller delvis bortfalla, trots att oriktig uppgift lämnats, om den skattskyldige frivilligt rättar uppgifterna.

I sista delen följer några svar på de kommentarer som ställts i samband med inlägget "Jakten på den försvunna skatten". Min förhoppning var att inläggen om frivillig rättelse skulle föranleda ytterligare frågor och diskussioner, vilket tyvärr ej blev fallet.

”Men hur tar man i praktiken hem kapitalet (kontanter eller aktier) utan att myndigheterna upptäcker transaktionen och börjar undersöka hur man har skött sig tidigare? ”

Frågan verkar inte avse frivillig rättelse. Några råd om att ta hem tillgångar utan att redovisa dessa i enlighet med ovan anförda kan jag tyvärr inte ge. I synnerhet sådana som kan tolkas som råd i samband med penningtvätt. Jag kan dock berätta att bankernas kontrolluppgiftsskyldighet regleras av lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

12 kap. reglerar kontrolluppgiftsskyldigheten vid utlandstransaktioner. Enligt 1 § ska kontrolluppgift (KU) lämnas om direkta och indirekta betalningar som överstiger 150 000 kronor eller utgör delbetalningar av en summa som överstiger 150 000 kronor. På de lämnade kontrolluppgifterna finns fr.o.m. taxeringsår 2009 inte längre någon betalningskod som anger vilken typ av transaktion som pengarna hänför sig till. Orsaken till detta är att betalningskoden tidigare sattes utifrån betalningsmottagarens egna uppgifter. I många fall fick banken dessutom inte tag i personen för att få information om betalningskod och banken fick då ange en kod för ”Övrigt” (kod 999). Istället ska nu en KU på betalning från utlandet innehålla uppgifter om betalning i originalvaluta samt uppgift om betalningsdagen (transaktionsdagen). På KU för betalningar till utlandet finns dock fortfarande uppgift om betalningskod samt uppgift om mottagaren av betalningen.

En intressant aspekt av ovan sagda är att när Skatteverket granskar materialet kan verket svårligen uppfylla sin bevisbörda för att kunna beskatta beloppet om inte den skattskyldige uppger vad beloppet avser eller om verket på annat sätt kan inhämta information om vad betalningen avser.

Vad som avses med delbetalning framgår av prop. 1989/90:135, sid 78, ”Det skall vara fråga om betalning av en viss del av ett på förhand bestämt belopp”. Av nämnda prop. framgår också när delbetalning inte föreligger, ”Däremot avses begreppet inte omfatta periodiskt ut gående betalningar som hänför sig till en på förhand bestämd tid, t.ex. hyresbetalningar, prenumerationer eller räntebetalningar. Detsamma gäller i fråga om kontraktsenliga amorteringar”.

Ett veckovist/månatligt periodiskt sparande om 150 000 kr per tillfälle bör således inte föranleda någon kontrolluppgiftsskyldighet från betalningsförmedlaren.

Omfattande löpande insättningar, även av mindre belopp, kommer dock sannolikt att uppmärksammas genom betalningsförmedlarens granskningsskyldighet enligt 3 kap. 1 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Enligt bestämmelsen ska en verksamhetsutövare granska transaktioner för att kunna upptäcka sådana som den misstänker eller har skälig grund att misstänka utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism. Bankernas datorsystem söker exempelvis automatiskt efter denna typen av transaktioner. Om misstanke efter närmare analys kvarstår, ska uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt eller finansiering av terrorism utan dröjsmål lämnas till Rikspolisstyrelsen.

I fråga om överföringen av aktier och fonder saknas bestämmelser härom i lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter. Tidigare lämnades kontrolluppgift för innehav av aktier och fonder, men denna skyldighet upphörde i samband med att förmögenhetsskatten avskaffades. Skatteverket erhåller således kontrolluppgifter för värdepapper i samband med utdelning och vid avyttring. Huruvida aktier eller fonder kan flyttas från utländskt värdepappersbolag till ett svenskt sådant kan jag dock inte svara på.

Notera dock att lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism även gäller för denna typ av transaktioner, varför det svenska värdepappersföretaget är skyldigt att utreda andelarnas ursprung.

Har du ytterligare funderingar är du välkommen att höra av dej.

”I den lankade artikeln namner Carnegies skatteexpert att skatten i de flesta fallen blir mindre än 10 % vid en frivillig rattelse. Blir det inte mer an sa?”

Som framgår av inlägget så beror det på. Om rättelsen avser andelar i trust, foundations eller annan utländsk associationsform kan hemtagningen bli betydligt dyrare. Likaså om det gjort insättningar under rättelseperioden av tidigare oredovisade inkomster i näringsverksamhet eller tjänst.

”Om jag förstått det rätt så ska självrättelse göras för åren 2005-2009. Har man tillgångar och avkastning i många värdepappersslag och valutor kan det nog vara lite krångligt.”

Skatteverket har ju öppnat för IB/UB-metoden. Dock kan behöva kompletteras med verifikationer för insättningar och uttag samt eventuellt förvaltningskostnader och skatter.

”Vad säger skatteverket om man kommit upp i undanhållen skatt över 10 basbelopp något/några av de åren?”

Skatteverket är lite otydliga. Om skatten överstiger 10 basbelopp för vart och ett av åren så rekommenderas du inkomma med upplysningar härom. Notera att det gäller per år, så i teorin kan sådan rättelse bli tillämplig endast för ett av åren, exempelvis 2002. Det är inte osannolikt att även om du inkommer med uppgifter om åren före så kommer inte Skatteverket vidta någon rättelse utan avvisa dina tidigare rättelser som försent komna. Anledningen är som beskrivet i inlägget att Skatteverket måste bedöma att förutsättningar förelegat för att döma den skattskyldige till skattebrott, om frivillig rättelse inte hade skett, dvs. att Skatteverket i dessa situationer får göra bedömningar som normalt åvilar åklagare respektive allmän domstol. Detta är bedömningar som Skatteverket normalt saknar kunskap om. Dessutom är det endast ett fåtal som arbetar med utlandsrättelser varför de som besitter viss kompetens saknar tid. Beviskravet är vidare högt och uppsåt måste bedömas. För det fall du inte lämnar uppgift om tidigare år utan hävdar att skatten de år inte uppgick till 10 prisbasbelopp blir ärendet ännu svårare att utreda. Informationsutbyte är inte en tillänglig väg och frågan är om det ens är möjligt att begära handräckning i skattebrottsärendet.

”Skatteverket vill väl också ha in kontoupplysningar ytterligare 5 år bakåt i tiden. Varför och vad ska de göra med dem?"

Vad jag själv erfarit förfrågas endast de kontoupplysningar som ingår i rättelsen. Du ska vidare inte bifoga hela materialet med din omprövning/rättelse. Det räcker med en skrivelse. Du behöver dock kunna styrka dina yrkanden om Skatteverket begär att du kompletterar din begäran, exempelvis genom kopia av kontoutdrag.

"Räcker det i så fall med utdrag hur mycket som fanns på kontot/portföljen i slutet av varje år?”

Se tidigare fråga.

”Man är lite orolig för att ta hjälp av en svensk skattekonsult eftersom risken för tredjemansrevision då finns.”

Din oro är till viss del befogad. Av 3 kap. 8 § TL framgår att taxeringsrevision får beslutas för att kontrollera att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet har fullgjorts riktigt och fullständigt. Revision får beslutas även för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av annan än den som revideras, s.k. tredjemansrevision. Av 3 kap 9 § TL framgår att ett beslut om revision bl.a. ska innehålla uppgift om ändamålet med revisionen. Om det finns särskilda skäl får Skatteverket i ett beslut om tredjemansrevision utesluta uppgift om vilken person eller rättshandling granskningen avser. Den reviderade har en skyldighet att tillhandahålla de handlingar och lämna sådana upplysningar som behövs för revision.

I detta sammanhang bör omnämnas lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet (tvångsåtgärdslagen, TVL). En sådan tvångsåtgärd kan innebära att en revision i sin helhet eller i vissa delar får genomföras i den reviderades verksamhetslokaler utan att denne medgett detta. Under vissa förutsättningar kan viss lokal, förvaringsplats eller annat utrymme genomsökas för att leta efter handlingar som omfattas av en revision eller ett föreläggande. Ett omhändertagande av handlingar kan aktualiseras antingen i anslutning till en eftersökning eller som en självständig tvångsåtgärd.

Tvångsåtgärden kan påbörjas utan att den reviderade underrättas i förväg om att revision ska ske (överraskningsrevision). SKV kan alltså i vissa fall underlåta att fullgöra den underrättelse- och samrådsskyldighet som föreligger enligt 3 kap. 9 och 10 §§ TL. Överraskningsrevision med stöd av tvångsåtgärdslagen kan dock bara göras om det kan visas att det finns sabotagerisk redan innan revisionen påbörjas.

Det är viktigt att hålla en klar skiljelinje mellan revision utan föregående underrättelse om revisionsbeslutet, vilken kan genomföras med stöd av reglerna i 3 kap. 9 § TL, och överraskningsrevision med stöd av tvångsåtgärdslagen. I motsats till överraskningsrevision med stöd av tvångsåtgärdslagen är nämnda revision enligt taxeringslagen inte någon tvångsåtgärd. Revision som med stöd av taxeringslagen sker utan föregående underrättelse, får göras om det är av betydelse att genomföra sådan åtgärd som avses i 3 kap. 11 § andra stycket TL (t.ex. kassainventering) och kontrollen kan mista sin betydelse om den reviderade underrättas i förväg.

Tvångsåtgärdslagen är tillämplig även vid tredjemansrevision. Lagen kan också användas vid förelägganden riktade mot tredje man.

Denna möjlighet utnyttjades exempelvis i ett medialt uppmärksammat fall då Skatteverket genomförde en ”razzia” mot ett av rådgivningsföretagen som specialiserat sig på Cypernupplägg. Genom åtgärden kom det fram information som visade att över 400 personer använt samma upplägg. Sedan det visat sig att deras bolag på Cypern bara varit en fasad upptaxerades de aktuella företagarna.

Jag vill dock framhålla att denna typ av förfaranden är ovanliga. I det aktuella fallet genomfördes åtgärden mot skatterådgivare som gjort sig kända för upplägg för skatteundandragande. Fyra hundra Cypernupplägg genomförs inte diskret utan sådan verksamhet sticker självklart i ögonen på beskattningsmyndigheten. Finansiell planering behöver dock inte vara skatteundandragande. Sannolikheten för en motsvarande åtgärd hos en etablerat seriös skattejurist är inte hög. Att Skatteverket exempelvis ska genomföra en liknande åtgärd mot en skattekonsult som biträder i ärenden om frivillig rättelse är enligt min mening otänkbart. Dels är det tveksamt om en sådan åtgärd skulle anses förta den frivilliga rättelsen, dels kommer effekten bli att färre kommer våga rätta tidigare oredovisat kapital i utlandet. Något som inte ligger i Skatteverkets intresse.

Oavsett ditt ärende rekommenderar jag dig följande i samband med kontakter med rådgivningsföretag.

1. Undvik skatterådgivare som aggressivt marknadsför djärva utlandslösningar på internet.
2. Kommunicera inte känsliga uppgifter över e-post som inte är säkrad med någon form av kryptering.
3. Förvissa dig om hur rådgivaren hanterar sekretessen i sin verksamhet. Vilka uppgifter sparas och hur förvaras de (digitalt eller i pappersform)?
4. Förvissa dig om att säkerheten för deras arkiv är betryggande, exempelvis kryptering av hårddiskar, larm, mm.
5. Förvissa dig om att de har och efterlever riktlinjer för gallring av e-post.
6. Förvissa dig om att de hanterar sekretess avfall på ett betryggande sätt.

I detta sammanhang kan jag även informera om advokaters tystnadsplikt.

I Skatteverkets Handledning för skatterevision 2004, s. 121, anförs följande.

”Med handling, som enligt 27 kap. 2 § RB inte får tas i beslag, avses handling vars innehåll kan antas vara sådant att befattningshavaren eller annan som avses i 36 kap. 5 § RB inte får höras som vittne därom. Fråga är därvid om handling som innehåller sådana uppgifter som bl.a. advokater, läkare, tandläkare och psykologer har anförtrotts i sin yrkesutövning.

Detta innebär att uppgifter som hos dessa yrkesgrupper omfattas av tystnadsplikt kan undantas från föreläggande och revision om den skattskyldige begär detta. Av nedan refererade domar kan slutsatsen dras att SKV:s möjligheter att få del av olika klienttransaktioner hos advokater genom tredjemansförelägganden är mycket små. Rättsfallen visar också att det finns vissa begränsningar i möjligheterna att få del av uppgifter rörande klienter även i samband med förelägganden för advokaters egen beskattning. Även om det inte finns några rättsliga hinder för SKV att genom föreläggande begära uppgifter som omfattas av tystnadsplikten är det lämpligt att viss försiktighet iakttas."

Det finns några fall där advokatsekretessen brutits, exempelvis vid föreläggande om klientnamn, e-post som förvarats av en advokat som även var bolagsjurist (ansågs inte oberoende) samt transaktionsutdrag från klientmedelskonton (Efter tredjemansrevision hos SEB då inte advokatsekretessen ansågs kunna åberopas av banken utan endast de som bedriver advokatverksamhet.). I princip är sekretessen om själva ärendet fredat.

Det kan dock vara svårt att hitta en skattekompetent advokat. Skattejurister tenderar att inte välja advokatsamfundet och dess ersättningsbegränsningar. De advokater som specialiserat sig på skatterätt brukar vidare tillämpa en generös tolkning av begreppet skäligt arvode. En enkel rättelse kan landa på 20.000-30.000 kr medan mer komplicerade rättelser på ett par hundra tusen.

Behöver du ytterligare infallsvinklar eller vill diskutera frågan förutsättningslöst är du välkommen att ta kontakt med mej via min e-post.