Utlandsskattekontoret i Stockholm arrangerade ett frukostseminarium den 27 april 2011 för att informera de som vill rätta sina gamla deklarationer i efterhand genom en s.k. frivillig rättelse. Syftet är att ge svar på vanligt förekommande frågor som till exempel innebörden av 4 kap. 21 § andra och tredje stycket taxeringslagen samt om det går att fasa ut den s.k. IB/UB-metoden.
Seminariet inleddes med att sektionschefen Jenny Segeljakt presenterade projektets bemanning samt informerade kort om handläggningstider och statistik. Sektionschefen berättade att 41 miljoner kronor hittills hade influtit till statskassan sedan projektet påbörjades. Under 2010 har 396 personer lämnat frivillig rättelse medan det under januari-mars 2011 inkommit fler rättelser än under hela 2010. Per den siste april beräknas 610 personer inkommit med rättelser bara under 2011. För närvarande ligger 3400 ärenden i balansen. Att så många ärenden väntar på handläggning beror på att varje person genererar 5 ärenden (dvs. 5 inkomstår rättas). För att klara hålla rimliga handläggningstider kommer gruppens bemanning utökas efter den 3 maj.
I fråga om handläggningstiden är målsättningen att de ärenden som inkommit under 2010 och fortfarande ligger i balansen ska avslutas före sommaren 2011. I övrigt nämndes en uppskattad handläggningstid om 6 månader. Som orsak till den långa handläggningstiden framfördes att en stor andel av rättelserna lämnats av skattskyldiga utan ombud vilket "i sig kan vara en utmaning" eftersom rättelserna då "inte är lika redigt förklarade” som om biträde anlitats.
I fråga om statistik försäkrades att någon sådan inte noterades på individnivå. Den statistik som förs är bruttobeloppshöjningar, antal ärenden, handläggningstid, vilka länder som förekommer och företeelser.
En av åhörarna lyfte härnäst fram frågan om bokföringsbrott och att en frivillig rättelse inte kunde anses omfatta sådant brott. Skatteverkets representanter instämde med att bokföringsskyldiga personer bör vara medvetna om risken för åtalsanmälan för bokföringsbrott men framförde att någon sådan anmälan inte hittills hade lämnats för någon av projektets rättade personer.
Mats Åbom redogjorde därefter om IB/UB metoden och belyste skillnaderna i att använda metoden i förhållande till verkligt anskaffningsvärde eller schablon. Utfallet visade sig inte alltid det mest fördelaktiga.
Claes Engren poängterade att IB/UB-metoden inte kunde tillämpas vid den årliga taxeringen och presenterade om alternativa metoder att beräkna anskaffningsvärdet om underlag saknades (se skrivelse daterad 2011-04-19). Det framfördes till åhörarnas besvikelse att den årliga deklarationsgranskningen gjordes ”i linjen” och inte av den speciella gruppen för frivilliga rättelser.
Mats Åbom redogjorde därefter om möjligheterna till att ansöka om återbetalning av sådan kupongskatt som dragits i den utländska depån på utdelning från svenska aktier. Han framförde bland annat att ingen ränta utgick enligt Kupongskattelagen för skatt som felaktigt innehållits. För att korrigera detta bör den skattskyldige i samband med sin ansökan till Ludvikakontoret begära att skatten utbetalas till skattekontot istället för bankkontot.
I detta sammanhang togs åter frågan om bokföringsbrott upp. Om de tillgångar som är föremål för frivillig rättelse inte direkt ägs av den fysiska personen utan av ett utländskt bolag som ligger i ett lågskatteland kan fråga vara om sk. CFC-beskattning.
Enligt nuvarande skatteregler beskattas delägare löpande för sin andel av det överskott som uppkommer hos ett CFC-bolag. Beskattning sker oavsett om beloppet tas ut ur CFC-bolaget eller inte. Med delägare avses en skattskyldig som vid utgången av delägarens beskattningsår innehar minst 25 % av den utländska juridiska personens andelar av kapitalet eller rösterna. Innehavet kan vara direkt eller indirekt genom andra utländska personer, av delägaren eller av delägaren och personer i intressegemenskap med denne.
Inkomsten hos en utländsk juridisk person anses lågbeskattad om den inte beskattas alls, eller om den beskattas med en skattesats lägre än 14.5 % (55 % av bolagsskattesatsen). En delägare kan undantas från beskattning enligt CFC-reglerna om CFC-bolaget är etablerat i ett av de länder som räknas upp i en särskild bilaga till Inkomstskattelagen.
Bortsett från den betungande beskattningen saknas ofta bokföring och annan dokumentation i dessa bolag varför bokföringsbrott regelmässigt anses föreligga. Claes Engren informerade i samband härmed att rättsenheten just nu överväger i en fråga om ett s.k. Panamabolag och huruvida Skatteverket kan bortse från den faktiska juridiska personen genom att VD:ns direkta tillgång till bolagets konton får anses medföra att bolaget inte är ägare av tillgångarna.
Eva Alm-Bloom tog därefter ordet för att belysa Skatteverkets inställning om innebörden av 4 kap. 21 § andra och tredje stycket taxeringslagen. Enligt bestämmelsen kan Skatteverket eftertaxera utöver den normala eftertaxeringsfristen i samband med rättelse av grovt skattebrott.
Enligt Skatteverkets mening är det emellertid "inte så enkelt som det låter och myndigheten är väldigt osäker på under vilka förutsättningar Skatteverket ska kunna eftertaxera utifrån den förlängda skattefristen”. Grovt skattebrott innefattar andra objektiva rekvisit än skattemål. Dessutom måste det subjektiva rekvisitet vara uppfyllt för att skattebrott ska vara för handen. Detta är en prövning som Skatteverket egentligen inte gör. Skatteverket har inte heller har de verktyg och befogenheter som polis och åklagare har för att göra en sådan utredning. Alm-Bloom meddelade således att Skatteverket kommer vara fortsatt försiktiga och restriktiva i bedömingen och inte enbart eftertaxera på grund av att den skattskyldige rättat tio år tillbaka. Det framfördes även att någon sådan rättelse hittills inte hade gjorts.
Alm-Bloom berättade vidare att Skatteverket lyft frågan till Finansdepartementet och föreslagit en förenkling av regelverket med innebörd att en skattskyldig ska kunna rätta tio år tillbaka i tiden mot nuvarande femårsfrist.
Som ombud för företagare även i andra ärenden än frivilliga rättelser kan jag inte undgå att notera den väsentliga skillnaden mellan Skatteverkets välvilliga inställning till frivilliga rättelser även vid mycket stora belopp och myndighetens annars offensiva inställning i ärenden som exempelvis skatterevision.
Claes Engrens svar på frågan om myndigheten anser avancerade upplägg med ägande genom CFC-bolag (i syfte att minska riskerna för upptäckt tala för att den skattskyldige har uppsåt att undvika skatt) belyser utomordentligt myndighetens inställning till frivilliga rättelser.
”Vi vill ju ha in dom där här pengarna. Vårt syfte är inte att sätta dit folk på något sätt genom att skicka in åtalsanmälan.... Ur det arbetssättet får du utläsa vad jag tycker...”
Frivillig rättelse 27 april 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar