Högsta domstolen meddelade idag att, av de pokerspel (Texas Hold´em) som förekom vid turneringen EPC 2007 i Grebbestad, kontantspelen (cash-games) utgör spel vars utgång till väsentlig del beror på slumpen i den mening som avses i 16 kap. 14 § brottsbalken medan huvudturneringen och sidoturneringarna (sit-and-go) inte utgör sådant spel.
Domstolen framför inledningsvis att det inte möjligt att av utredningen i målet dra slutsatsen att Texas Hold´em är i sådan utsträckning mindre beroende av slumpen än traditionell poker att det motiverar en annan rättslig bedömning. Istället bör bedömningen göras i förhållande till en spelomgång eller i förhållande till en turnering, ett eller dylikt.
Den pågående förhandlingen har kommenterats i tidigare inlägg. Jag vidhåller ställningstagandet att domen har ett begränsat värde för beskattningen av poker då denna bedömning enligt förvaltningsdomstolarna ska göras utifrån lotterilagens bestämmelser och inte dobbleribestämmelsen. För den nuvarande lotterilagens tillämplighet finns över huvud taget inte något uttryckligt krav på att slumpen ska vara av betydelse. Vad som finns är endast en, inte minst med hänsyn till att lagen klart omfattar vissa verksamheter vars utgång ansetts ”inte till någon del” bero på slumpen, svår-tolkad föreskrift i 3 § tredje stycket om att hänsyn ska tas till verksamhetens allmänna karaktär, och inte endast till den större eller mindre grad av slump som finns i det enskilda fallet (jfr prop. 1993/94:182 s. 52).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar