Jakten på den försvunna skatten

Bakgrund

Ett hett ämne i finanspressen har den senaste tiden varit Sveriges alltjämt utökade möjligheter till informationsutbyte med länder som tidigare betecknats som skatteparadis. Senast den 23 februari 2011 publicerade Privata Affärer en artikel med rubriken ”Skatteparadisen försvinner”. Tre veckor tidigare berättade Carnegie Private Bankings skatteexpert Jerker Löfgren för DI att han fått information från schweiziskt håll att förhandlingarna mellan Sverige och Schweiz har avslutats och att han råder alla svenskar med tillgångar undanstoppade i Schweiz att redovisa dem i Sverige. En snabb google sökning hittar ett flertal liknande artiklar, i synnerhet efter Regeringskansliets pressmeddelande den 7 september 2010 om att ändringar i skatteavtalet med Luxemburg genomförts som förbättrar informationsutbytet i skatteärenden mellan länderna.

Av artiklarna att döma är det bara en tidsfråga innan Skatteverket får fram kontolistor över medborgarnas utlandskapital. Trots det har Skatteverket utlovat en generös tolkning av reglerna gällande frivillig rättelse, varför Sverige nu synes översvämmas av kapital i form av självrättelser.

Som lekman är det svårt att avgöra vad ändringarna i skatteavtalen egentligen innebär för infomationsutbytet mellan länderna, särskillt utifrån vad som rapporteras i media.

Informationsutbyte

Ändringarna avser i huvudsak artikel 26 i OECD-mallen för skatteavtal. Artikeln reglerar de avtalsslutande staternas skyldighet att utbyta information som förutses relevant och korrekt för ett skatteavtal samt för administration och genomförande av skattelagstiftningen. I kommentaren till modellavtalet har tre sätt att utbyta information redovisats

• Informationsutbyte på begäran i särskilt fall tillämpas när interna informationskällor saknas och då exempelvis för utredning av en skattskyldigs inkomstförhållanden behövs upplysningar som finns tillgängliga i ett annat land. Det kan vara frågan om uppgifter om betalningar som har skett mellan skattskyldiga i de berörda länderna eller om ett bankkonto som en skattskyldig disponerar i det andra landet.
• Spontant informationsutbyte menas att ett land utan särskild begäran tillställer det andra landet sådan information som myndigheten i det förstnämnda landet bedömer kan vara av intresse för det mottagande landet. Vanligen är det här fråga om upplysningar som skattemyndigheten påträffar i den normala kontrollverksamheten
• Automatiska kontrolluppgifter förstås kontrolluppgifter av visst slag, vanligen massinformation som exempelvis löner, pensioner, royaltyn, räntor, utdelningar m.m. till personer bosatta eller hemmahörande i utlandet och som källstaten utan anmaning och utan närmare granskning vidarebefordrar till hemviststaten.

Schweiz har tidigare förklarat sig förhindrat att tillmötesgå önskemål om att i skatteavtal ta in regler om utbyte av upplysningar för taxeringsändamål. Det ska dock framhållas att viss information kan utbytas redan på grund av förefintliga bestämmelser rörande förfarandet vid ömsesidig överenskommelse m. m. samt att en särskild bestämmelse i fråga om utbyte av upplysningar.

Schweizisk lag skiljer på skatteundvikande och skattebedrägeri. Att undvika att redovisa en inkomst i deklarationen anses enligt schweizisk lag inte utgöra sådan brottsligt handling för vilken banksekretessen kan lyftas. Anledningen härtill är att underlåtenheten inte är tillräckligt för att uppsåt ska anses visat. Detta är vanligtvis det argument som anförs av de schweiziska bankerna för att framhålla den schweiziska "oigenomträngliga" banksekretessen.

En åklagare eller domare kan dock lyfta banksekretessen om fråga är ett brottmål. Skattebedrägeri är brottsligt enligt schweizisk lag. Med skattebedrägeri anses mervärdeskattebedrägerier samt skatteundvikande där en deklaration förfalskats eller annan falsk handling ingivits, exempelvis ett falskt bankintyg eller en falsk värdering av egendom.

Sedan den 8 januari 2009 tillämpar Schweiz den europeiska anti-fraud konventionen och lämnar följaktligen handräckning i mål om skattebrott och skatteflykt. Eftersom en olovlig skatteparadistransaktion oftast innefattar någon form av falsk uppgift så är den schweiziska banksekretessen i realiteten en papperstiger.

Till dags datum har särskilda tillägg gällande informationsutbyte mellan Schweiz och ett tiotal länder trätt i kraft 2010 och ytterligare aviserats färdigförhandlade eller vara under förhandling. I de tillägg som den schweiziska skattemyndigheten har aviserat färdigförhandlade ingår Sverige.

Det bör uppmärksammas att även om fokus vid omförhandlingarna av skatteavtalen legat på bankinformation så gäller informationsutbytet även information om de schweiziska bolagen.

Några intressanta iakttagelser är att under gällande schweizisk lag så har den schweiziska skattemyndigheten större befogenheter att inhämta information om enskilda skatteskyldiga än om schweiziska bolag. Detta kan dock komma att ändras genom den lag som nu förebereds med anledning av de nya förpliktelserna.

Den schweiziska skattemyndigheten kan vidare med stöd av artikel 26 överlämna all information om ett schweiziskt bolag som finns i de federala skattemyndigheterna och i kantonerna. Det är således rimligt att anta att bolagen fortsättningsvis blir mer försiktiga med att dela med sig av information då de skatteförhandlar med kantonerna.

Information som bl.a. kommer kunna begäras med stöd av artikel 26 är uppgifter om koncerinintern prissättning, ett bolags vinstmarginal, meddelade skattebeslut och information om bolagsägare.

Vad som överenskommits med Sverige är fortfarande inte känt, men i de fall ändrigar i de schweiziska skatteavtalen trätt i kraft har fråga varit om informationsutbyte på begäran. Något som ligger i linje med det Schweiziska Federala Rådets pressmeddelande den 13 mars 2009 om att Schweizs nya policy gällande informationsutbyte kommer att begränsas till indivuella ärenden där den stat som vill ha information måste visa att den begärda informationen har relevans och att slumpmässigt sökande efter napp är inte tillåtet (s.k. fishing expeditions).

I sådana fall förutsätts den begärande staten lämna upplysningar om identiteten på den person som är föremål för utredningen, uppgifter om de begärda upplysningarna, uppgifter om beskattningsändamålet, skälen för att anta att de begärda upplysningarna finns i anmodade staten, uppgifter om den person som kan antas inneha de begärda upplysningarna, uppgift om att den anmodade staten har vidtagit alla åtgärder för att inhämta upplysningarna inom dess eget territorium.

Av ovan anförda kan slutsat dras att informationsutbytet förutsätter att Skatteverket har anledning att begära upplysningarna, exempelvis på grund av ett tips, transaktionsspår i svenska bankkonton, inköp med kontokort kopplade till det utländska kontot , samt annat pappers- eller transaktionsspår som framkommit i här i landet.

I fråga om Skatteverkets möjligheter att retroaktivt begära upplysningar brukar detta begränsas även om fall förekommer där informations utbytet givits retroaktiv verkan. Skatteavtalet med Luxemburg som träffades under 2010 ska exempelvis gälla redan på informationsutbyte som avser beskattningsperioder som börjar den 1 januari 2010 eller senare.

Kommentar

Min samlade bedömning är att Skatteverket även i fortsättningen kommer få svårigheter med att finna väl undangömt kapital i utlandet. Till saken hör att det fortfarande förekommer länder där Sverige inte träffat avtal om informationsutbyte: Hong Kong, Singapore, Dubai, Förenade Arabemiraten och Panama. I synnerhet Hong Kong blir en svår nöt att knäcka på grund av EU:s ekonomiska beroende av Kina.

En ytterligare aspekt är Skatteverkets möjligheter att fastställa taxeringsbeslut på grundval av av de uppgifter som framkommer vid ett eventuellt informationsutbyte. Många gånger är fråga om eftertaxering/beskattning varför bevisbördan åvilar Skatteverket och beviskravet är ”mycket sannolikt”.

Så varför detta mediadriv om skatteparadisens avveckling? Till att börja med är media en underhållningsbransch. Tidningarnas syfte är att attrahera läsare i syfte att kunna sälja anonsplatser, och inte att sprida kunskap och sanning. Artiklar om förmögna personers olycka har ett stort underhållningsvärde i jantelagens Sverige.

Informationen kommer vidare från Skatteverket. Inom Skatteverket finns en avdelning för mediakommunikation och en viktig del av verkets strategi är att synas i media för att på så vis agera förebyggande och avskräckande i enlighet värdegrunden "offensivt" (jmf. artikeln "Hårdare tag mot skattefusket"). Ofta gör mediakampanjerna mer nytta än själva insatsen.

Även skatteexperten Jerker Löfgrens råd till alla svenskar med undanstoppade i tillgångar i utlandet, att redovisa dem i Sverige, bör tas med en nypa salt och ses i ljuset av att Carnegie är en av sveriges ledande investmentbanker och sannolikt den enskilda firma som gagnas mest av att investerarna byter schweizisk investmentbank mot svensk sådan.

Bilden nedan visar fördelningen av mottagen källskatt enligt Sparandedirektivet (2003/48/EG)och liknande avtal med andra länder/landområden (se exempelvis avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz, (EUT L385 29.12.2004, sid. 50)) som innebär att de avtalsslutande länderna minst en gång per år ska utbyta information om ränteinkomster eller leverera källskatt. Av fördelningen framgår att nästan hälften svenskarnas utlandsbaserade kontoinnehav finns i Schweiz. Något som bör vara av intresse inte enbart för Skatteverket men även för de svenska investmentbankerna.

Att ta hem tillgångarna är inte nödvändigtvis ett dåligt alternativ. De senaste årens utveckling har inte varit till fördel för den med tillgångar utomlands, och snaran dras åt allt mer. Sverige är vidare i många hänseenden ett skatteparadis med förhållandevis låg bolagsskatt och fördelaktiga regler vid omstruktureringar samt varken förmögenhetsskatt eller arvs- och gåvoskatt. Den som har tillgångar i utlandet råder jag dock till att uppdra en åt en kvalificerad skattejurist, utan eget intresse i att kapitalet flyttas hem, att genomföra en rättsutredning i det enskilda ärendet och upprätta för en handlingsplan med ingående konsekvensanalys.

Till inlägget länkas den schweiziska tillfälliga förordningen gällande genomförandet av informationsutbytet i intern rätt: Ordinance on the Administrative Assistance according to Double Taxation Conventions (OAADTC).

Tillagt 2011-09-24: Det senare inlägget Sparandedirektivet 2.0 redogör för ett mer verkligt "hot" mot banksekretessen och offshoresparande i s.k. skatteparadis.

 

Tillagt 2013-12-12 Det senare inlägget Schweiziska UBS lämnar ut uppgifter om avkastning redogör schweiziska bankers  egna initiativ till automatiskt informationsutbyte om bankkunder till berörda stater.

 

Tillagt 2013-12-15: Det senare inlägget Group requests & Fishing expeditions redogör skattemyndigheternas nya verktyg att söka information om sina medborgare hos andra avtalsslutande stater, inklusive Schweiz.

För mer information eller rådgivning i frågan kontakta mig gärna på skattejuristen.com.