tisdag 4 juni 2013

Exit via utflyttning


Att göra en exit är en dröm för många entreprenörer och innebär att företagaren säljer sitt innehav i ett företag. Uttrycket används ofta om entreprenörer som har sålt sitt bolag och därigenom nått ekonomisk oberoende. Om bolagsförsäljningen kombineras med en utflyttning finns dessutom goda möjligheter att tillgodogöra sig upparbetade vinstmedel skattefritt och på så vis öka förutsättningarna för ekonomiskt oberoende.

Det som möjliggör denna typ av skatteplaneringstransaktioner är olikheterna i ländernas interna skatteregler och den brygga av möjligheter som vissa skatteavtal kan skapa, samt EU:s generella regler rörande fri rörlighet för kapital, etableringsfrihet och skattefria utdelningar mellan moder- och dotterbolag samt de svenska reglerna om skattefrihet vid näringsbetingade överlåtelse och underprisöverlåtelser.

Sverige har med flertalet länder en utflyttningsregel som är begränsad i förhållande med den svenska interna s.k. ”tioårsregeln” i 3 kap. 19 § inkomstskattelagen. Tioårsregeln, som syftar till att förhindra denna typen av skatteplaneringstransaktioner, innebär att vinster beskattas i upp till tio år efter det att utflyttning skett och en individ erhållit status som begränsat skattskyldig. Skattskyldigheten omfattar delägarrätter enligt IL 48 kap. 2 §, andelar i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer. Från och med den 1 januari 2008 omfattas även utländska aktier som förvärvats under tid som individen varit obegränsat skattskyldig i Sverige. Andelar i investeringsfonder omfattas dock inte. Konsekvensen av 10-årsregeln är således att en person är skattskyldig för exempelvis en aktieförsäljning i Sverige även om denne är begränsat skattskyldig i Sverige om denne vid något tillfälle under det kalenderår då avyttringen sker eller under de föregående tio kalenderåren har varit obegränsat skattskyldig i Sverige.

Vissa skatteavtal föreskriver dock en väsentligt kortare tid än tio år eller att Sverige får beskattningsrätten enbart på svenska akter vilket innebär att den svenska utflyttningsregeln kan kringgås genom att inneha utländska aktier i en utländsk depå.

Uppläggen variera från att sälja aktierna direkt, till att låta utländska holdingbolag göra det. Däremellan finns också möjligheter att tillgodogöras medel skattefritt genom utdelning, genom omstruktureringar, etc.

Om försäljning av ett svensk fåmansföretag efter flytt skulle innebära skatteplikt för vinsten i Sverige kan exempelvis ett utländskt holdingbolag läggs mellan den fysiska ägare och det svenska fåmansföretaget. Blir den fysiska personen därefter begränsat skattskyldig i Sverige och det fria egna kapitalet slussas till det utländska holdingbolaget, kan den fysiska ägaren i utvandringslandet tillgodogöra sig kapitalvinstens från det utländska holdingbolaget skattefritt, eller med mycket låg skatt (det s.k. holdingbolagsupplägget).

Populära utvandringsländer vid aktierelaterade flyttningar är Österrike, Thailand, Schweiz, Cypern, Malta, Spanien och Portugal. Gemensamt för dessa är att de antingen har s.k. ”step-up-regler” vilket innebär att landet beskattar värdeökningar som inträffat från och med inflyttningen i landet, eller s.k. remitteringsregler vilket innebär att landet enbart beskattar kapitalvinster på aktier med källa i annat land om vinsterna tas hem till landet.

En exit via utflyttning förutsätter att vinsten är tillräckligt stor för att rättfärdiga en utflytt och medför dessutom flera risker, exempelvis ekonomisk risk, valutarisk, etc. En sådan exit kräver därför ett noggrant övervägande innan handlingsplanen verkställs.

En av de risker som kan få mycket stor konsekvens, men som ofta bortses från, är processrisken. En skatteplaneringstransaktion kan vara fullt förenlig med gällande rätt men ändå underkännas av Skatteverket och förvaltningsdomstolarna på grund en för den skattskyldige ofördelaktig tillämpning av bevisreglerna – eller i vissa fall skatteflyktslagen. Det är väsentlig skillnad mellan att ha rätt och att få rätt och en ofördelaktig tillämpning av de processuella reglerna eller underlåten bevissäkring kan leda till motgång trots en rättfärdig sak.

Eftersom det förekommer att skattskyldiga försöker utnyttja skatteavtalen för att undgå beskattning genom skenbosättning eller kort bosättning i utvandringslandet innan vidareflytt nagelfar Skatteverket som regel den utflyttades (väsentliga) anknytning till Sverige och hemvisten enligt skatteavtalet.

 Om den utflyttande har kvar väsentlig anknytning av vilket skäl det vara må och samtidigt får bosättning i den andra staten, uppkommer dubbel bosättning. Denna dubbla bosättning enligt vardera statens interna rätt avgörs regelmässigt enligt artikel 4 punkt 2 av avtalen. På engelska kallas denna artikel för ”the residence tie-breaker”.

I den nämnda artikelpunkten sägs att, om den aktuella personen har dubbel bosättning, dvs. anses bosatt i båda de avtalsslutande staterna enligt dessa staters interna rättsordning, så skall han anses ha hemvist enligt avtalet

”i den avtalsslutande stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad i båda avtalsslutande staterna, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena)” 

Frågan om vad som menas med en bostad som stadigvarande står till någons förfogande eller vederbörandes centrum för levnadsintressena är dock sparsamt behandlat i svensk domstolspraxis och därför öppna för en något godtycklig bedömning. Bristen på rättspraxis är besynnerlig av det skälet att frågorna är vitala vid en skatteplanering där syftet är att den utflyttande ska få hemvist enligt avtalet i den andra avtalsslutande staten.

Som processförare dels för Skatteverkets räkning, dels för enskildas räkning har jag sett åtskilliga processer med varierande utgång där tvistefrågan avsett just den skattskyldiges hemvist. Trots att den skattskyldige betalat dyrt för att stora och välrenommerade skattebyråer ska biträda flytten har Skatteverket i vissa fall vunnit tvistefrågan och beskattningsrätten till aktieförsäljningen. Följderna för den skattskyldige kan vara långtgående och med det skattillägg som följer grusas vanligtvis drömmarna om ett ekonomiskt oberoende. Eftersom gällande rätt har följts har dock skattrådgivaren kunnat friskriva sig från ansvar. Min rekommendation är därför att söka kvalificerad vägledning och särskilt beakta processrisken inför en dylik flytt. Ni är även välkomna att kontakta mig för en second opinion.

6 kommentarer:

  1. Är det fortfarande möjligt att genomföra en exit till Österike genom "step-up"-reglerna eller är denna möjlighet numera stoppad?

    SvaraRadera
  2. I det ursprungliga skatteavtalet med Österrike har bosättningslandet (hemviststaten) en exklusiv rätt att beskatta kapitalvinst på aktier. Sedan 1992 beskattar Österrike endast den delen av aktiens värdestegring som uppstår under den tid aktieägaren varit bosatt i Österrike. De österrikiska reglerna möjliggjorde för aktieägare med hemvist i Sverige att ta hemvist
i Österrike och därigenom bli befriade från svensk skatt på kapitalvinst. 
I Österrike behövde personen endast betala skatt på den del av värdestegringen som uppstod efter det att personen flyttade till Österrike. Om försäljningen skedde direkt efter flytten blev beskattningen därmed noll. Under 2006 gjordes en omförhandling av skatteavtalet med Österrike. Sedan den 1 januari 2007 innehåller avtalet en så kallad utflyttningsregel i artikel 8.2 som ger Sverige möjlighet att beskatta den del av värdestegringen på aktier och andelar som är hänförlig till tiden fram till utflyttningstidpunkten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt svar. Det du skrev gick väl att "undvika" genom att skaffa sig ett utländskt holdingbolag som aktierna i det svenska bolaget överfördes till (X och Y-domen)? Detta stoppades dock väl i samband med ändringen av 3:19 IL 2008, som utökades till att omfatta utländska aktieinnehav som införskaffades medan man är obegränsad skattskyldig? Min fråga till dig är ifall man kan tvätta bort väsentlig anknytning sedan man flyttat till Österrike och skaffat sig ett holdingbolag som ägare till sitt svenska AB genom att man först likviderar sitt svenska AB för att sedan överlåta tillgångarna i det österrikiska bolaget till ett nyskapat österrikiskt bolag?

      Radera
  3. Tänkte närmast på att det utländska bolaget delar ut medlen och inte att det avyttras. När det gäller din idé finns risk att den träffas av 5 st. dvs. en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som har ersatt svenska delägarrätter.

    SvaraRadera
  4. Hej och tack för ett bra inlägg! Jag flyttar till Malta om några dagar för att starta upp ett helt nytt företag på Malta och ett holdingbolag på Cypern. Jag påverkas väl inte av de här skattereglerna med tanke på att jag startar företag utomlands (på grund av att jag kommer att vara skriven på Malta och ha begränsad skattskyldighet i Sverige)? Jag räknar nämligen med att få utdelning av mitt nyuppstartade företag på Cypern, men de kan väl knappast behöva skattas för i Sverige?

    Ännu en fråga: Om jag mot förmodan skulle välja att flytta tillbaka till Sverige redan efter två år, tror du att jag kommer att få problem med skatteverket i så fall med tanke på den vinst jag gjort utomlands och på vilket sätt?

    SvaraRadera
  5. Jag har inte varit inne på bloggens sida på ett tag och därför inte svarat tidigare. 10-års regeln gäller för utländska företag som du hade före utflytten och inte sådana som du startar efter utflytt. När det gäller utdelning från utländskt bolag så har inte Sverige något beskattningskrav om du är begränsat skattskyldig.

    Det finns ingen minsta tid borta. Att man kommer tillbnaka efter kort tid kan dock läggas i vågskålen om SKV har indikationer på att det skett en skenutflyttning.

    SvaraRadera