De nya bestämmelserna om ”Godkännande för F-skatt” finns i 9 kap. Skatteförfarandelagen (SFL). I propositionen "Skatteförfarandet" (Prop. 2010/11:165) behandlas bestämmelserna på sidorna 324 ff.
De grundläggande principerna för F-skatt har inte förändrats, men rättsverkningarna är inte längre knutna till ett pappersanknutet förfarande. Istället är rättsverkningarna knutna till godkännandet som sådant och åberopandet av detta.
Syftet med ändringen är bland annat att uppmuntra användning av elektronisk kommunikation eftersom det underlättar för såväl de skattskyldiga som för Skatteverket.
Utgångspunkten för Skatteförfarandelagen är alltså att uppdragstagaren ska vara godkänd för F-skatt och, om godkännandet är villkorat, skriftligen ha åberopat godkännandet för att utbetalaren ska vara befriad från skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. På motsvarande sätt som tidigare ska en utbetalare under vissa förutsättningar få lita på en uppgift om godkännande för F-skatt utan att behöva undersöka om den är riktig.
För att en uppgift om godkännande ska få godtas ska den lämnas i en handling som upprättas i samband med uppdraget och som innehåller nödvändiga identifikationsuppgifter. Uppgiften kan lämnas i ett avtal, en faktura eller annan handling som upprättas i samband med uppdraget. Texten ”Innehar F-skattsedel” ska fortsättningsvis ersättas med ”Godkänd för F-skatt”. Kravet på att uppgiften ska lämnas i en handling begränsar inte möjligheterna att använda elektroniska rutiner.
Om inget avtal eller liknande upprättas med anledning av uppdraget kan uppdragstagaren i stället lämna över ett registerutdrag som visar att han eller hon är godkänd för F-skatt samt som är daterat och signerat. Härigenom kan en betalningsmottagare som annars inte upprättar någon särskild handling avseende uppdraget på ett enkelt sätt lämna en uppgift om godkännande som utbetalaren kan lita på (Prop. 2010/11:165, s. 326).
I propositionen framhålls att den aktuella tidpunkten när ett godkännande för F-skatt ska finnas för att ge rättsverkningar är antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut. En utbetalare som har kontrollerat att motparten var godkänd för F-skatt när ersättningen bestämdes riskerar därför inte att bli betalningsskyldig för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter om godkännandet har återkallats vid faktureringen (Prop. 2010/11:165, s. 327). En utbetalare får givetvis inte ta en uppgift om godkännande för F-skatt för god om han eller hon känner till att den är felaktig.
Eftersom rättsverkningarna av ett godkännande för F-skatt inte längre ska vara knutna till uppvisandet av en F-skattsedel eller ett F-skattebevis, finns det ingen anledning att hålla fast vid ett förfarande med årliga beslut. Ett godkännande för F-skatt gäller därför enligt Skatteförfarandelagen tills vidare, dvs. till dess att det återkallas.
Skatteförfarandelagen är en grundlig omarbetning av bestämmelserna. I stor utsträckning handlar det om lagtekniska förändringar. Lagen innehåller uttryckliga bestämmelser om förutsättningarna för att besluta om godkännande för F-skatt (9 kap. 1 § SFL). Några hypotetiska prövningar av om en F-skattsedel skulle ha återkallats ska inte göras. Av en särskild bestämmelse framgår i vilken utsträckning förhållanden hos någon annan än den sökande ska beaktas. Ett godkännande ska återkallas om den godkände begär det eller om förutsättningarna för godkännande inte längre är uppfyllda (9 kap. 4 § SFL).
Bestämmelsen om att förhållanden i ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag där den sökande har varit företagsledare kan hindra ett godkännande för F-skatt har preciserats så att det framgår att det bara är missförhållanden som kan hänföras till företagsledaren som ska beaktas (9 kap. 2 § SFL).
Förhållanden som hindrar ett godkännande för F-skatt ska i fortsättningen beaktas även om varken den sökande eller någon annan som ska prövas tidigare har varit godkänd.
I fortsättningen ska en karenstid under vilken ett godkännande för F-skatt inte får meddelas endast gälla efter återkallelse på grund av missbruk. I andra fall ska ett godkännande kunna meddelas så snart missförhållandet har undanröjts. Karenstiden ska räknas från missbrukstillfället.
Enligt Skatteförfarandelagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ska lagen när det gäller F-skatt, särskild A-skatt och slutlig skatt tillämpas första gången på det beskattningsår som börjar den 1 februari 2012. För att underlätta övergången från den tidigare ordningen med F-skattsedel och F-skattebevis till skatteförfarandelagens ordning med godkännande för F-skatt ska den som vid utgången av år 2011 har en F-skattsedel ska vid ingången av år 2012 anses vara godkänd för F-skatt enligt 9 kap. 1 § SFL.
De grundläggande principerna för F-skatt har inte förändrats, men rättsverkningarna är inte längre knutna till ett pappersanknutet förfarande. Istället är rättsverkningarna knutna till godkännandet som sådant och åberopandet av detta.
Syftet med ändringen är bland annat att uppmuntra användning av elektronisk kommunikation eftersom det underlättar för såväl de skattskyldiga som för Skatteverket.
Utgångspunkten för Skatteförfarandelagen är alltså att uppdragstagaren ska vara godkänd för F-skatt och, om godkännandet är villkorat, skriftligen ha åberopat godkännandet för att utbetalaren ska vara befriad från skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. På motsvarande sätt som tidigare ska en utbetalare under vissa förutsättningar få lita på en uppgift om godkännande för F-skatt utan att behöva undersöka om den är riktig.
För att en uppgift om godkännande ska få godtas ska den lämnas i en handling som upprättas i samband med uppdraget och som innehåller nödvändiga identifikationsuppgifter. Uppgiften kan lämnas i ett avtal, en faktura eller annan handling som upprättas i samband med uppdraget. Texten ”Innehar F-skattsedel” ska fortsättningsvis ersättas med ”Godkänd för F-skatt”. Kravet på att uppgiften ska lämnas i en handling begränsar inte möjligheterna att använda elektroniska rutiner.
Om inget avtal eller liknande upprättas med anledning av uppdraget kan uppdragstagaren i stället lämna över ett registerutdrag som visar att han eller hon är godkänd för F-skatt samt som är daterat och signerat. Härigenom kan en betalningsmottagare som annars inte upprättar någon särskild handling avseende uppdraget på ett enkelt sätt lämna en uppgift om godkännande som utbetalaren kan lita på (Prop. 2010/11:165, s. 326).
I propositionen framhålls att den aktuella tidpunkten när ett godkännande för F-skatt ska finnas för att ge rättsverkningar är antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut. En utbetalare som har kontrollerat att motparten var godkänd för F-skatt när ersättningen bestämdes riskerar därför inte att bli betalningsskyldig för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter om godkännandet har återkallats vid faktureringen (Prop. 2010/11:165, s. 327). En utbetalare får givetvis inte ta en uppgift om godkännande för F-skatt för god om han eller hon känner till att den är felaktig.
Eftersom rättsverkningarna av ett godkännande för F-skatt inte längre ska vara knutna till uppvisandet av en F-skattsedel eller ett F-skattebevis, finns det ingen anledning att hålla fast vid ett förfarande med årliga beslut. Ett godkännande för F-skatt gäller därför enligt Skatteförfarandelagen tills vidare, dvs. till dess att det återkallas.
Skatteförfarandelagen är en grundlig omarbetning av bestämmelserna. I stor utsträckning handlar det om lagtekniska förändringar. Lagen innehåller uttryckliga bestämmelser om förutsättningarna för att besluta om godkännande för F-skatt (9 kap. 1 § SFL). Några hypotetiska prövningar av om en F-skattsedel skulle ha återkallats ska inte göras. Av en särskild bestämmelse framgår i vilken utsträckning förhållanden hos någon annan än den sökande ska beaktas. Ett godkännande ska återkallas om den godkände begär det eller om förutsättningarna för godkännande inte längre är uppfyllda (9 kap. 4 § SFL).
Bestämmelsen om att förhållanden i ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag där den sökande har varit företagsledare kan hindra ett godkännande för F-skatt har preciserats så att det framgår att det bara är missförhållanden som kan hänföras till företagsledaren som ska beaktas (9 kap. 2 § SFL).
Förhållanden som hindrar ett godkännande för F-skatt ska i fortsättningen beaktas även om varken den sökande eller någon annan som ska prövas tidigare har varit godkänd.
I fortsättningen ska en karenstid under vilken ett godkännande för F-skatt inte får meddelas endast gälla efter återkallelse på grund av missbruk. I andra fall ska ett godkännande kunna meddelas så snart missförhållandet har undanröjts. Karenstiden ska räknas från missbrukstillfället.
Enligt Skatteförfarandelagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ska lagen när det gäller F-skatt, särskild A-skatt och slutlig skatt tillämpas första gången på det beskattningsår som börjar den 1 februari 2012. För att underlätta övergången från den tidigare ordningen med F-skattsedel och F-skattebevis till skatteförfarandelagens ordning med godkännande för F-skatt ska den som vid utgången av år 2011 har en F-skattsedel ska vid ingången av år 2012 anses vara godkänd för F-skatt enligt 9 kap. 1 § SFL.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar