En ”Dutch Sandwich” beskriver en skatterättslig internationell konstruktion som företag använder i syfte att skattefritt överföra vinster från ett land till ett annat, där ersättningen beskattas väldigt låg eller inte alls, genom utbetalning av royaltyersättningar. Konstruktionen uppmärksammades bland annat vid Bloombergs avslöjande om att Google reducerat bolagets skattebelastning till 2,4% genom multinationell skatteplanering innefattande två irländska bolag och ett holländskt mellanliggande royaltybolag. Modellen kunde även skymtas vid Uppdrag Gransknings reportage om Kamprads och IKEA:s avancerade skatteplanering.
Även om modellen främst används av stora företag så kan det vara värt för mindre och medelstora fåmansbolag att undersöka förutsättningarna för upprätta strukturen.
Edit 2011-11-23:
Det ska dock uppmärksammas att OECD med USA i täten bedriver en hård kampanj för att bekämpa att mellanliggande (conduit) bolag i ”genomförtsländer” används för att slussa obeskattade medel vidare till tax-haven jurisdiktioner.
Ett sådant exempel är Nederländernas ”substance rule”; Ett annat är ”beneficial ownership”-klausulen som börjat införas i skatteavtalen genom omförhandlade ändrings protokoll (jmf. det Japansk-Holländska skatteavtalet som från och med 1 januari 2012 tillämpar bestämmelser mot ”conduit” bolagen). OECD har även utlovat ytterligare ”riktlinjer” inom kort som ska komplettera ”beneficial ownership”-klausulen.
Trots detta erbjuder fortfarande bolagsstiftare och skatterådgivare klassiska ''back-to-back'' strukturer där royalty slussas vidare genom brevlådeföretag till skatteparadis enligt devisen att så länge inte upplägget uppmärksammas av skattemyndigheterna, så är strukturen applikabel. Kunden upplyses dock sällan som den verkliga och överhängande skatterisken med konstruktionen. För den som idag tillämpar denna typ av struktur, alternativt överväger strukturen, rekommenderar jag att kontakta mig för vidare information och diskussion om alternativa ”state-of-the-art” strukturer.
Royaltymodellen
Modellen går ut på följande. Behandlingen av mottagen royalty är i vissa stater väldigt förmånlig. Antingen är beskattningen väldigt låg eller också utgår ingen beskattning alls. Traditionellt har royaltybolag i Holland anlitats – därav benämningen "Dutch Sandwich". Dock förekommer även andra jurisdiktioner som exempelvis England, Malta och Schweiz.
Samtidigt som royaltybolaget anlitas, så upprättas ett bolag i ett offshoreland. Ägandet i bolaget anpassas så att inkomsterna inte träffas av svensk CFC-lagstiftning. Det svenska bolaget säljer den immateriella tillgången till offshorebolaget för ett pris som motsvarar marknadsvärdet. Därefter licensierar offshorebolaget ut tillgången till royaltybolaget som i sin tur hyr ut det till det svenska bolaget. Royaltybolaget är således endast ett mellanbolag och tar en liten ersättning och betalar resterande belopp till offshorebolaget.
Avgörande är att det svenska bolaget kan få avdrag för utbetalda royaltyersättningar. Någon definition för vad som är royalty finns inte inom svensk skatterätt. I Inkomstskattelagen, IL, 13:11 erkänns dock royalty som ett begrepp. Stöd för avdrag hämtas från den allmänna bestämmelsen om avdrag för intäkternas förvärvande. Om det föreligger ägaridentitet mellan det utbetalande bolaget och royaltybolaget måste dock reglerna om internprissättning efterlevas för att inte avdrag ska vägras för royaltyersättningen.
Internprissättning är det pris som bolag sätter på gränsöverskridande transaktioner inom en internationell koncern. Den grundläggande principen är att priserna ska sättas som om transaktionerna sker mellan två oberoende företag — enligt den så kallade "armlängdsprincipen".
Regelverket för internprissättning bygger på en OECD-standard, som också tillämpas i Sverige. Prissättning på transaktioner (exempelvis varor, tjänster, immateriella tillgångar, finansiella instrument) mellan bolag inom en koncern kan ha stor påverkan på i vilken del av koncernen vinsterna uppstår och därmed i vilket land bolagskatten ska betalas.
De allra flesta länder har regler för hur internprissättningen ska ske i syfte att rätt skatt ska betalas i rätt land.
Holland
Anledningen till Hollands popularitet är, dels att det inom den nederländska skatterätten saknas en allmän definition om av vad som är royalty, dels att Holland ingått ett stort antal dubbelbeskattningsavtal med förmånliga bestämmelser om royaltyersättningar.
Konsekvensen av att begreppet inte definitieras är att Ministry of Finance bestämt att “a royalty in the sense of a tax treaty is, whatever that particular treaty defines as a royalty’’. Royalty enligt holländsk rätt är såldes inte enbart betalningar för nyttjandet av sådana immateriella tillgångar (intellectual property, IP) som exempelvis licenser, varumärken, copyrights, franchisingkoncept, mm, utan även gränsöverskridande betalningar för
• operativa leasingavgifter för lös egendom (inklusive skepp och flygplan);
• konsulttjänster;
• tekniska service avgifter; och
• management avgifter.
Holland saknar vidare CFC-lagstiftning varför ersättningarna kan skickas vidare till s.k. skatteparadis utan ytterligare beskattningskonsekvenser. För att belysa Hollands roll som ”conduit” land kan nämnas att den holländska statistiska centralbyrån uppskattat att otroliga 400 miljarder euro passerar igenom landet varje månad som ett led i multinationell skatteplanering.
Med anledning av Hollands omfattande roll som ”transitland” har landet efter påtryckningar från övriga EU länder tvingats införa stoppregler mot s.k. brevlådeföretag med verkan från och med den 1 september 2006. Till skillnad mot tidigare måste ett bolag både ha ”legal substance” och ”economical substance” med risk för att annars bli föremål för holländsk skatterevision. Bland annat gäller att minst hälften av styrelsen i bolaget ska vara personer hemmahörande i Holland, bokföringen ska skötas i Holland, bolaget måste ta en verklig finansiell och ekonomisk risk, bolaget måste visa att ersättningen från betalaren och till ägaren av tillgången är marknadsmässig (interprissättning), samt bolaget måste regelbundet rapportera hur marknadsvärdet beräknats till den holländska skattemyndigheten.
Visar sig bolaget inte uppfylla de nya reglerna har Holland förbundit sig att automatiskt utväxla kontrolluppgifter med den medlemsstat ersättningen utbetalas från varför det betalande företaget riskerar att inte medges yrkat avdrag för royaltyersättningen. Trots de nya reglerna förekommer fortfarande ett stort antal s.k. brevlådeföretag och många av de holländska skatteplanerarna och bolagsförvaltarna har inte informerat sina klienter om de nya kraven. För den som äger ett royaltybolag i Holland kan det således vara värt att se över sin struktur.
Avslutande kommentar
Internationell skatteplanering är förenad med stora skatterisker. Juridiken är ofta komplex och innefattar inte enbart svensk intern rätt utan förutsätter även kunskap om dubbelbeskattningsavtal samt insikt i de olika ländernas interna skattelagstiftning. Utbudet av oseriösa skattekonsulter är stort. Upplägg som är direkt lagstridiga marknadsförs som ”säkra”, de utländska bolagens förvaltning är många gånger så bristfällig att risk föreligger för att företaget drabbas av skattskyldighet/sanktioner i offshorelandet, delägarna tillåts använda bolagen som egna plånböcker vilket medför att senare utredning om vilka transaktioner som förekommit omöjliggörs, ägarna informeras inte om att nya ändrade bestämmelser, m.m.
Ett exempel är de holländska reglerna om ”anti-letterbox company”. Trots stop-lagstiftningen förekommer att traditionella holländska royaltybolag marknadsförs till små och medelstora företagare. För den som inte ser över sina strukturer riskerar ”the Dutch Sandwich” inte smaka lika delikat som tidigare utan lämnar kvar en bitter eftersmak av straffbeskattning.
Som uppdragsgivare måste man vara noggrann i sin due diligence av skatterådgivaren. Huvudregeln vid all skatteplanering är att eventuella strukturer kommer att uppmärksammas av Skatteverket och måste således tåla mydighetens granskning.
I detta sammanhang ska framföras att det finns mindre uppmärksammade jurisdiktioner och lämpligare strukturer än de traditionella holländska royaltybolagen som kan gynna både små 3:12 fåmansföretag och mycket stora företag. Kostnaden för modellen styrs vanligtvis av betalningarnas storlek och det kan redan vid mindre belopp vara värt att upprätta strukturen. Den som är intresserad av ytterligare information är välkommen att ta kontakt med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar